Välkommen!

Till min sida med utdrag ur min bok och en beskrivning av hur Staten genom olika myndighetspersoner brutalt har förstört ett helt liv

Dagboken ​ --uppdateras ofta med en del av dom senaste händelserna i ärendet samt från det dagliga livet mitt i en akut nödsituation i väntan på att mitt hem skall återställas, alternativet som hänger över mig och djuren vill jag inte tänka på. >>>BLOGG/DAGBOK<<<

Arbetets gång --här kommer en redogörelse för hur arbetet med fallet fortskrider Förhoppningsvis kan det bli en lösning på fallet innan hösten, alternativet är skrämmande men kommunen har på ett allt tydligare sätt gjort sig ersättningsskyldiga

SÖKER fler som kan tänka sig hjälpa....

Fallet är omfattande men kan nog bli ganska givande, vi har redan kommit en bit på väg

070-3834680

racy.star@racy.se

Uppdatering 2021-09-12:

Nu har jag slaktat fyra av fem brahmahönor. Rent krasst fick jag prioritera för att spara så många liv som möjligt. Kycklingarna har ju flyttat från den tillfälliga kycklinggården till den tillfälliga hönsgården. Då pappren fortfarande inte är återfunna hos kommunen är ju det ordinarie hönshuset klart eller ens kommer bli det i tid. Så då vår det bättre att nacka få men store istället för många men små.

Ni som fortfarande håller på och motarbetar mig där på Skara kommun för att jag inte skall få mina försäkringspengar, hur kan ni ens sova på natten? Har ni ingen medmänsklighet? Vad driver er att göra allt detta mot mig? I så många år?

Hoppet om att kunna få upprättelse och förlåta er känns avlägset. Men jag har inte dött än i alla fall, kämpar på så gott jag kan.

Om någon barmhärtig själ skulle kunna tänka sig att hjälpa mig att bara hålla i stolparna när jag bygger ut den tillfälliga hönsgården så finns material hemma. Snälla...

​

Uppdatering 2021-09-09:

 Jag fick ett telefonsamtal i dag från omsorgen med ett "besked" som dom lovat mig. Samtalet kändes en smula knepigt men det kan vara jag som är misstänksam bara. Beskedet lät som följer: "vi kan inte gå tillbaka i tiden och utreda vad som skedde då eller ersätta dig för det. Det vi kan göra är att du kan göra en ansökan här så du kan gå vidare framåt". Jag försökte få veta lite mer specifikt vad dom tänkt sig, men fick bara samma svar. Så då blir det till att göra en sådan ansökan.  Det lät lite som att jag skulle tro en sak och hon på något vis kunde säga att "det har jag inte sagt" Man kan ju tolka detta på flera sätt men jag kan väl inte tro att dom driver med mig i en såhär allvarlig situation när dom trots allt vet vad dom gjort mot mig, så jag gör en seriös ansträngning att få till en ansökan som kan få livet att gå vidare här. Uppdatering 2

Åkte med ansökan till receptionen i dag. Först tog hon emot ansökan, vilken hon trodde var en jobbansökan. Sedan när jag förklarade vad saken gällde och att det var enligt överenskommelse på telefon så gick hon iväg med den. Hon öppnade den och undrade vem som skulle ha den men det visste jag ju inte utan blev bara ombedd att lämna den. Då ville hon att jag skulle lämna den en annan dag och ringa först. När jag sa att nej nu har jag ju lämnat den till er då skulle hon kasta den i soptunnan!

Eftersom jag hade med kameran, och den var på så finns allt på film. efter att hon uttryckte sig så brutalt så lyfte jag kameran och sa att detta kommer ut på hemsidan. Ska bara klura ut hur man "pixlar" ansiktet på människan så jag inte gör något olagligt. Sedan kommer filmen ut här.

​

Uppdatering 2021-09-03:

Fått papper från kriminalvården, det var där det hela började. När omsrogen, kriminalvården, övervakare m flera hade ett stormöte och bestämde att mitt x skulle "jobba på kenneln". "Tänk vad mycket du får gjort" hette det när jag protesterade, och det är ditt sätt att visa att du vill samarbeta och kanske rädda situationen samt få matpengar. Istället nvändes hans närvato till att neka mig matpengar så till den grad så jag blev avmagrad. I detta tillstånd skulle jag fly för mitt liv, bo ute i skogen, inte ha pengar, bil, körkort, telefon osv. Ingen brevlåda, ingen post... hur gick det tror ni när räkningar kom och jag inte kunde göra annat än besöka olika myndigheter, vädja om hjälp, försöka hitta mat, försöka sova någonstans, försöka sköta hundarna medans "gänget" som på morgnarna osv osv...

Vid telefonsamtal i dag säger man följande "det där börjar ju bli gammalt nu, då är det svårt att få upprättelse". Ja men så klädsamt! Det var exakt dessa papper man skulle processa om och som bara "försvann".. Att bevismaterial försvinner, och man vinner tid tills det är för sent bedömer jag som att man försvårat en rättegång.

​

​

Uppdatering 2021-09-02

Då blev det avslag på ansökan om att dom skulle lösa en hönsgård tillfälligt utanför det lilla hönshus jag byggt som nödåtgärd. Om jag ville ha bistånd skulle jag höra av min till annat ställe. Jag svarade att dom nog missuppfattat det hela. Det är ju dom själva som slarvat bort pappren och sett till att det blivit såhär så jag försöker bara lösa saker under tiden tills det blir färdigt. Dom uppför sig som hala ålar i det här läget, bara slingrar sig och motarbetar och försöker "missuppfatta". Riktigt dåligt när dom vet vad som hänt. Men dom ska inte komma undan.

I dag kom papper från kriminalvården som jag beställt, med en del av dom uppgifter jag behövde ang att dom placerade mitt x på kenneln mot min vilja. Där stod en hel del användbart, bra att något går framåt i fallet.

​

Uppdatering 2021-09-01:

"Tvåtusenkronorsluntan" blev gratis efter ett bestridande av fakturan. Eftersom jag ju fått ut det tidigare och det försvann från kontoret där jag fick förvara det när jag var på flykt. Något bra i alla fall

​

Uppdatering 2021-08-31:

Lite fler inspelningar klara att läggas ut, en på sidan "BAKGRUND" och här nedan en annan från

När man ringer och frågar om fuskbygget, lånet och översvämningen:

​

Uppdatering 2021-08-27:

Sidan har fått nytt utseende och arbetet med att göra den mer överskådlig har kommit en bit på väg. Det finns även en ny sida: >>>Barmhärtighetsköp<<<

​

Uppdatering 2021-08-24:

Då har vi försökt gå igenom "luntan" dvs tvåtusenkronorspacken med papper från kommunen.

Det gick sådär för alla papper låg i oordning, inte bara dag utan även år, huller om buller. Ett helt rum är nu fyllt med staplar med årtalslappar. Bord, stolar fönster och golv...

En första sortering med tre personer tog ca två timmar. Lite kaffe blev det också.

Vi noterade att det fattades hela årgångar och att vissa år var bara några få blad. Vilket är märkligt. Dom har uppenbart skaffat bort en del papper.

Dom vill verkligen inte att vissa saker skall komma fram, men en del hittade vi tack och lov. Vad gäller lånet och arbetet med fuskbygget hittade vi en hel del. Även en del riktigt konstigt. Spännande. Fortsättning följer när vi kan sitta och verkligen gå igenom det händelse för händelse.

​

Uppdatering 2021-08-09

Nu har jag fått lite olika reaktioner på sakerna jag har lämnat. Allt från några som vänder på anledningen till det hela, vill att jag skall hyra ett förråd att ha mina uthus i (!?) till andra mer förstående.

Dom kan själva se i sina egna papper att vart enda ord som sägs här är korrekt, och jag kommer inte ge mig i min kamp för att få ett slut på detta elände. Även om jag nu givetvis avvaktar lite hur dom ställer sig till det hela. Förhoppningsvis sätter sig en serös person och kikar i pappren och ser hur galet det blivit från deras egen sida och hela anledningen till att jag nu får kämpa så. Och hjälper till med att återställa det dom själva har gjort. Eller så tar kamratskapen med arbetskamraterna över och dom kastar ytterligare papper och försöker komma undan ytterligare en gång.

Men jag vil hoppas på det första..

​

Uppdatering 2021-08-04

Nu kommer jag att åka in till Skara kommun med lite grejer, först ut blir lite förstörda kläder och material från branden. Så får vi se om dom inte får fram mina "kastade" försäkringspapper och övriga papper som behövs för att få ordning på detta.

​

Jag har ju varit tvungen att spara allt, från tre förstörda byggnader för försäkringarnas skull. Jag har inte plats och jag behöver tydligen agera för att det ska hända något.

Jag planerar att ta med lite varje dag och lämna, tills dom tar tag i saken. Jag har inget att förlora.

Självklart kommer dom ge mig böter för nedskräpning och fakturera mig för detta. Men om jag tar lite i taget varje gång jag måste till stan så blir ju hela saken helt absurd och det kanske är det som måste till?

​

Det finns mycket man kan åka med från byggnaderna så det lär bli många turer. Ska dom fakturera/böotfälla mig varje gång?

Jag tar med lite visitkort samtidigt utifall polis, tidning och andra vill ha.

Detta mail har dom fått nu på förmiddagen:

​

Uppdatering 2021-07-02

Nu är jag äntligen igång med arbetet med denna sidan, här kommer att smakprov, klicka på bilden (det kan komma upp reklam först).

>>>Mer om inspelningsklippet<<< Inspelningen är lite för otydlig, jag håller på att ordna klipp som är tydligare samt med text. Mera kommer inim närmsta dagarna.

​

Adobe Audition heter det program som jag nu prenumererar på för att kunna förvränga röster innan jag lägger ut klipp. Det blir tydligen olagligt annars. Priset för programmet kommer läggas på vad kommunen /staten är skyldiga mig redan. Likaså är det inte helt billigt att jag som ensam ansvarig för kenneln/företaget får göra av med avelsdjur både för att täcka kostnader i samband med kommunens agerande, och arbeta med att försöka få rätsida på hela situationen, genom att lära mig nya program och sitta i timmar med detta arbetet.Men nu  har jag fyra (!) hundar kvar, varav en är på annons. Så nu kommer det finnas möjlighet att sitta med detta. Det känns som ett straffarbete men i slutändan blir det nog bra när saker kommer fram. Nu förbereder jag även för att ta hit media men först måste hemsida göras tydligare och massor av material färdigställas för att kunna läggas ut. 

Det finns en mycket stor mängd inspelningar så det blir en del jobb. Dessutom finns numera denna luntan

som kommunen hade mage att fakturera mig 2000 kronor för!

Ännu mer jobb men också hemskt viktiga bevis på allt som inträffat.

​

​

Förenklad tidslinje, mer utförlig beskrivning kommer finnas under flikarna ovan tilsammans med bevismaterial som läggs till efterhand

​

1982-1984

Flytt till Sverige

Börjar arbeta på ridskolan i Axvall, 7 kr timmen, två timmars resväg (med väntan på bussen) till och från. Blir bestulen på lönen av pojkvännen, lämnar honom då han vill dricka, ta tabletter och umgås med kriminella dessutom.

​

1989

Startar kenneln, Polis och övervakare har hand om Xet som ska "jobba" på kenneln. Blir av med avelsdjur för stora pengar, bevittar ett djävulskt djruplågeri, hundar säljs för knarkpengar och polismyndigheten får inte stopp på det. Jag får själv fly, bo i tält och sköta djuren när gänget sover. Blir påkommen ibland och får stryk. En del blodslinjer för min kennel går helt förlorade och jag har 0 inkomst!! Jag får inte heller normalt sicialbidrag vilket senare leder till undernäring.

Får tag på en gård på landet att hyra, bygger kenneln. Xet kommer efter. Xet håller på med sprit, narkotika och kriminalitet och tar med sig sina "vänner", ett gäng likasinnade till mitt hem. Jag försöker bli av med dom i elva år. Xet får övervakare och det bestäms vid ett stort möte att han skall "jobba" på min kennel. Jag börjar hoppas att dom skall få ordning på honom men det hela spårar ur och jag får ingen hjälp utan hamnar i en förfärlig situation. Nya löften som sedan också bryts och situationen blir mycket allvarlig.

Sammanlagt är jag fast i denna dödsspiral i elva år...

​

1995

Blir av med gänget

Hamnar på sjukhus för operation, undernärd. Väger 59 kg. Blir fullständigt uppgiven av hunger, skräck, stryk och hopplöshet då jag sökt hjälp så lång tid men får nys på att jag kanske kan få hjälp av kommunen. Ansöker om hjälp på alla fronter jag kan, övertygad om att jag är nära döden om jag inte får hjälp. Blir skjuten i ryggen med hagelgevär när jag försöker smyga "hem" för att sköta mina djur.

Klarar mig med knappt hål i jackan men en förfärlig skräck, förstår vad som skulle hänt om inte avståndet var långt. Överlämnar ansvaret över djuren på myndigheterna som i sin tur ger mig ansvaret tillbaka. Jag ger verkligen, innerligt upp livet och förstår att det är kört hur jag än gör.

​

Får hjälp av två hundförare som lovar att köra in mina hundar till polisstationen. När jag ringer polisen och "hotar" med att komma in med alla hundar, släppa in dom på stationen och ringa tidningen så dom får förklara varför gänget är kvar hos mig mjuknar dom och tar gänget därifrån.

​

Ansöker om god man, får en beviljad, som lämnar mina papper i en källare på dåvarande Oasen i Skara, liggandes utöver ett pingisbord hittar jag delar av dom. Får en ny, ser lovande ut. Första hoppet spirar, kanske överlever jag. Men kenneln är förlorad, otaliga djur plågade till döds, en del testade med knark, andra sålda för inköp av knark. Och ingen myndighet tar ansvar. Misshandel, sjukhus igen. Hör om några av mina tidigare plågoandar som får egna hem och hjälp.

Hela min kennel har rånats på pengar, avelsdjur och valpar. 0 inkomst och inte ens pengar att försäkra hundarna. Allt ruinerat. LEVER på mat från slakerier under dessa år, ett tag blev den nästan bara fläskkorv, det var då jag blev sjuk.

​

Varje förlorad kull håller jag Staten som skyldig mig!

Jag förlorade allt jag ägde, alla kläder utom dom jag bar på kroppen. Gänget tog allt och jag fick ingen hjälp att få med mig något av det som blev kvar. Som hundhus, kojor, gårdar, möbler osv. Gardiner, dukar, prydnadsföremål, utställningsrosetter, foton, hundselar, draglinor, frysboxar, min mormorsmors smycken osv osv.

Jag förvarade slädar hos en bekant men han ställde ut dessa så de blev förstörda. Jag var förkrossad.

Jag blev då hotad med att jag inte skulle få några pengar någonstans ifrån heller, började studera heltid, sov i en lägenhet på stödboendet i skara, skötte kenneln, gick däremellen men fick en resa, antingen från skara till kenneln (som tar 2,5 timma att gå), eller retur. Jag klarar studierna med bra betyg (plåt, svets och verkstadstekninsk linjer 1,5 år). Nej till körkortsthjälp som jag sökte via försäkringskassan. Alla resor blir därför dubbla fö folk skulle ta sig till mig och från mig sedan, varje gång...

​

1997

Skaffar ett hem att fly till, ett litet torp i skogen

Får hjälp av kommunen med lån att göra det beboeligt, kravet är att dom får ha hand om alla mina papper och låser mina konton under tiden. detta tyckte jag var helt okej tills...

​

Pappren kastas, överförmynderiet skriver under att inte ens vite skall delas ut till förövaren. Jag blir av med alla huspapper, försäkringspapper, andra värdepapper samt hela bokföringen. Har ingen insyn eller kontroll under mycket lång tid, utspärrad från ett av mina konton. Viktiga brev skickas till god man och på telefon får jag veta att hon "bara är på pappret". Jag blir mycket rädd och förtvivlad och söker åter igen hjälp där jag kan.

​

Kastandet av pappren innebar följande skador:

En brand i mitt uthus kan inte ersättas av försäkringsbolaget

Här i uthuset fanns ett hönshus, ett duvhus och ett vaktelhus. Massor av utrustning, verktyg, trätrallar till min hundvagn, foder mm Här i uthuset har jag även mitt utedass. På övervåningen förvarades hö, hal, och bräder. Kommunen vägrar lämna från sig försäkringspappren och livet har verkligen varit en mardröm med alla nödlösningar på allt under tiden jag får kämpa för det här. Försäkring fanns.

​

En storm som fällde två stora granar som krossade min skorsten, mitt tak, mitt farstutak och min trappa kan inte rsättas av försäkringsbolaget.

En snickare gjorde i ordning farstutaket, Sveaskog vägrar betala honom, han går till kronofogden och kräver sina pengar den vägen. Sveaskog skyller på att försäkringsbolaget skall ta det, försäkringsbolaget gör klart att Sveaskogs träd stod för nära.

​

En stor blåsning där jag blev av med två bilar, en del av hundgårdarna samt en stor del av mitt avelsmaterial kunde inte ersättas av försäkringsbolag.

I denna förlust fick jag även en skuld på närmare 100 000 till trafikförsäkringsföreningen för bilarna jag blev av med för att dom inte skrevs över.

Jag blev av med min bil, en Subaru XV -14 för att betala deras skuld. Mina hundar och bilar som dom fortfarande har är värda mer än skulden jag fick för att dom inte skickade pappren på ägarbytet..

​

​

Lånet från kommunen

I samband med att jag blev beviljad hjälp fick jag ett lån av kommunen till att göra en tvättstuga där hela vattenanläggningen skulle vara. Huset färdigställdes inte, är inte isolerad, taket anlände aldrig, färgen kom inte och dörrarna är tynna som papper. De samma satt så snett så det inte gick att stänga, till slut blåste dom sönder. Tre valpar tog sig en dag in där, trots mina försök att surra dörrerna, fick i sig råttgift och dog. Jag har begärt ersättning för dom av kommunen men fått nej.

​

Och då har jag verkligen kämpat i flera år om att bygget skall göras klart eller att jag får igen mina pengar. Först förnekade dom att lånet existerat och likaså uthuset, men en kurator hade anteckningar ch bit för bit har jag fått hjälp att spåra detaljer och papper. Samt gjort en hel del inspelningar där jag kunnat få med många detaljer för att kunna gå vidare till rättssak.

​

På dessa inspelningar serverar flera av dom detaljer som är viktiga att få med i ärendet, en bryter dessutom sekretessen kraftigt samt förtalar mig i närmare tjugo minuter. Mannen som gör detta är den ytterst ansvarige i hela ärendet och är den som dessutom godkänt att mina papper slängts, gjort att förövaren slipper vite och på så vis orsakat mig enorma förluster, inkomstbortfall, skador och lidande.

​

​

​

​

​

Blödningar i tandköttet var första tecknet på förgiftning med råttgift (jag använder inte råttgift alls)

Det blev en galen färd till veterinär i Göteborg, inget kunde göras.

​

Överförmyndarens kommentar: "Det var visst hundar hos henne som hade farit illa hos henne"

För att få det att låta som det som inträffade med fuskbyggets dörrar inte var orsaken utan ren vanvård från min sida.. Bara att ha hjärta att säga en sån sak, mitt i detta trauma? När han VET!

​

En föreklad uppställning av uppskatade förluster (inget skadestånd inräknat)

Tanken är att varje avelsdjur, händelse och förlust skall räknas ut så exakt det går men till en början blir det lite uppskattningar bara

​

Som en början kan man säga att om man räknar en leonbergerkull på exempelvis 11 valpar (som min senaste kull bestod av) gånger 19000 pr valp. Samt  en schäferkull på nio med 16000 pr valp. Så får man i alla fall en uppskattning av vad jag förlorat per år. Tanken var att ha en till två kullar per år av vardera av mina fyra raser

Ungefärliga förluster: 250 000-800 000 pr år. Bara för kenneln..

​(har börjat räkna på detta, inga siffror finns i tabellen än. När tiden finns får jag gå igenom alla uppfödda hundar, räkna ut specifika förluster genom hundar jag blvit av med, inte kunnat avla på, sålt billigt i hopp om att kunna röntga ett syskon för att kunna rädda situationen/kenneln, medräknas skall också alla foderhundar som jag inte fått betalt för och ändå inte kunnat/fått avla på)

​

Så ni förstår vilka förluster bara kenneln gjort... Varje år...Tänk vilket slit i onödan, bara för att några gjort fel och vill dölja det? Det finns ju en orsak att alla mina papper kastats. Kanske försvunna pengar, i vilket fall förstår man att något måste döljas om man kastar en persons värdepapper och bokföring med risk för reprimander från chefer och vite. (Vilket dom i samråd såg till att hon kom undan)

​

Sedan tillkommer skadorna på hus och hem (branden, översvämningen, stormen osv) Som krossat skorstenen, trappan, taket, farstutaket, hela trädgården osv osv

​

Alla extra kostnader, få hem byssja som nödåtgärd till höns och duvor, skaffa kärra att förvara strö och foder samt byggmaterial i (som skulle varit i det uppbrända uthuset)

​

Extra elkostnad på vinter för att ett vattensystem inne i ett oisolerat uthus inte skall frysta sönder, år efter år... Betänk då att jag har återbetalat lånet till kommunen för detta hus...

​

En annan sak är allt extrajobb, även dagligen på grund av att inget av detta kunnat ordnas via försäkringar som det i normala fall skulle gjort. Jag har gråtande stressjobbat i ren panik för att kunna lösa saker, jag har verkligen jobbat två heltidet för att kunna lösa allt. Utan att ha EN enda krona i län. Och inte EN enda gång kunnat åka på semester till mitt Nord-Norge som jag drömt om i åratal.

Istället får jag höra allt möjligt om mig själv och vilken anskrämlig person jag är, utav den som ställt till allt. Allvarligt staten/kommunen/överförmuyndaren/kommunjuristen. Är det såhär man behandlar en hårt arbetande människa som ni utnyttjat till gratisarbete till era narkomaner?

​

Narkomanerna har fått hus och hem och gott om hjälp, detta vet jag. Själv duschar jag fortfarande ute med trädgårdsslang året om och har gjort hela mitt vuxna liv på grund av allt detta. Tack...

​

Och där här är bara en bråkdel av alla förfärliga saker ni gjort. Mer om det när jag hinner

​