Välkommen till min sida med utrag ur min bok och en beskrivning av hur Staten genom olika myndighetspersoner brutalt har förstört ett helt liv.

Här kan du läsa i min nya >>> BLOGG<<<

SÖKER någon som kan tänka sig hjälpa....

Fallet är omfattande men kan nog bli ganska givande

070-3834680

racy.star@racy.se

​

Förenklad tidslinje, mer utförlig beskrivning kommer finnas under flikarna ovan tilsammans med bevismaterial som läggs till efterhand

​

1982-1984

Flytt till Sverige

Börjar arbeta på ridskolan i Axvall, 7 kr timmen, två timmars resväg (med väntan på bussen) till och från. Blir bestulen på lönen av pojkvännen, lämnar honom då han vill dricka, ta tabletter och umgås med kriminella dessutom.

​

1989

Startar kenneln, Polis och övervakare har hand om Xet som ska "jobba" på kenneln. Blir av med avelsdjur för stora pengar, bevittar ett djävulskt djruplågeri, hundar säljs för knarkpengar och polismyndigheten får inte stopp på det. Jag får själv fly, bo i tält och sköta djuren när gänget sover. Blir påkommen ibland och får stryk. En del blodslinjer för min kennel går helt förlorade och jag har 0 inkomst!! Jag får inte heller normalt sicialbidrag vilket senare leder till undernäring.

Får tag på en gård på landet att hyra, bygger kenneln. Xet kommer efter. Xet håller på med sprit, narkotika och kriminalitet och tar med sig sina "vänner", ett gäng likasinnade till mitt hem. Jag försöker bli av med dom i elva år. Xet får övervakare och det bestäms vid ett stort möte att han skall "jobba" på min kennel. Jag börjar hoppas att dom skall få ordning på honom men det hela spårar ur och jag får ingen hjälp utan hamnar i en förfärlig situation. Nya löften som sedan också bryts och situationen blir mycket allvarlig.

Sammanlagt är jag fast i denna dödsspiral i elva år...

​

1995

Blir av med gänget

Hamnar på sjukhus för operation, undernärd. Väger 59 kg. Blir fullständigt uppgiven av hunger, skräck, stryk och hopplöshet då jag sökt hjälp så lång tid men får nys på att jag kanske kan få hjälp av kommunen. Ansöker om hjälp på alla fronter jag kan, övertygad om att jag är nära döden om jag inte får hjälp. Blir skjuten i ryggen med hagelgevär när jag försöker smyga "hem" för att sköta mina djur.

Klarar mig med knappt hål i jackan men en förfärlig skräck, förstår vad som skulle hänt om inte avståndet var långt. Överlämnar ansvaret över djuren på myndigheterna som i sin tur ger mig ansvaret tillbaka. Jag ger verkligen, innerligt upp livet och förstår att det är kört hur jag än gör.

​

Får hjälp av två hundförare som lovar att köra in mina hundar till polisstationen. När jag ringer polisen och "hotar" med att komma in med alla hundar, släppa in dom på stationen och ringa tidningen så dom får förklara varför gänget är kvar hos mig mjuknar dom och tar gänget därifrån.

​

Ansöker om god man, får en beviljad, som lämnar mina papper i en källare på dåvarande Oasen i Skara, liggandes utöver ett pingisbord hittar jag delar av dom. Får en ny, ser lovande ut. Första hoppet spirar, kanske överlever jag. Men kenneln är förlorad, otaliga djur plågade till döds, en del testade med knark, andra sålda för inköp av knark. Och ingen myndighet tar ansvar. Misshandel, sjukhus igen. Hör om några av mina tidigare plågoandar som får egna hem och hjälp.

Hela min kennel har rånats på pengar, avelsdjur och valpar. 0 inkomst och inte ens pengar att försäkra hundarna. Allt ruinerat. LEVER på mat från slakerier under dessa år, ett tag blev den nästan bara fläskkorv, det var då jag blev sjuk.

​

Varje förlorad kull håller jag Staten som skyldig mig!

Jag förlorade allt jag ägde, alla kläder utom dom jag bar på kroppen. Gänget tog allt och jag fick ingen hjälp att få med mig något av det som blev kvar. Som hundhus, kojor, gårdar, möbler osv. Gardiner, dukar, prydnadsföremål, utställningsrosetter, foton, hundselar, draglinor, frysboxar, min mormorsmors smycken osv osv.

Jag förvarade slädar hos en bekant men han ställde ut dessa så de blev förstörda. Jag var förkrossad.

Jag blev då hotad med att jag inte skulle få några pengar någonstans ifrån heller, började studera heltid, sov i en lägenhet på stödboendet i skara, skötte kenneln, gick däremellen men fick en resa, antingen från skara till kenneln (som tar 2,5 timma att gå), eller retur. Jag klarar studierna med bra betyg (plåt, svets och verkstadstekninsk linjer 1,5 år). Nej till körkortsthjälp som jag sökte via försäkringskassan. Alla resor blir därför dubbla fö folk skulle ta sig till mig och från mig sedan, varje gång...

​

1997

Skaffar ett hem att fly till, ett litet torp i skogen

Får hjälp av kommunen med lån att göra det beboeligt, kravet är att dom får ha hand om alla mina papper och låser mina konton under tiden. detta tyckte jag var helt okej tills...

​

Pappren kastas, överförmynderiet skriver under att inte ens vite skall delas ut till förövaren. Jag blir av med alla huspapper, försäkringspapper, andra värdepapper samt hela bokföringen. Har ingen insyn eller kontroll under mycket lång tid, utspärrad från ett av mina konton. Viktiga brev skickas till god man och på telefon får jag veta att hon "bara är på pappret". Jag blir mycket rädd och förtvivlad och söker åter igen hjälp där jag kan.

​

Kastandet av pappren innebar följande skador:

En brand i mitt uthus kan inte ersättas av försäkringsbolaget

Här i uthuset fanns ett hönshus, ett duvhus och ett vaktelhus. Massor av utrustning, verktyg, trätrallar till min hundvagn, foder mm Här i uthuset har jag även mitt utedass. På övervåningen förvarades hö, hal, och bräder. Kommunen vägrar lämna från sig försäkringspappren och livet har verkligen varit en mardröm med alla nödlösningar på allt under tiden jag får kämpa för det här. Försäkring fanns.

​

En storm som fällde två stora granar som krossade min skorsten, mitt tak, mitt farstutak och min trappa kan inte rsättas av försäkringsbolaget.

En snickare gjorde i ordning farstutaket, Sveaskog vägrar betala honom, han går till kronofogden och kräver sina pengar den vägen. Sveaskog skyller på att försäkringsbolaget skall ta det, försäkringsbolaget gör klart att Sveaskogs träd stod för nära.

​

En stor blåsning där jag blev av med två bilar, en del av hundgårdarna samt en stor del av mitt avelsmaterial kunde inte ersättas av försäkringsbolag.

I denna förlust fick jag även en skuld på närmare 100 000 till trafikförsäkringsföreningen för bilarna jag blev av med för att dom inte skrevs över.

Jag blev av med min bil, en Subaru XV -14 för att betala deras skuld. Mina hundar och bilar som dom fortfarande har är värda mer än skulden jag fick för att dom inte skickade pappren på ägarbytet..

​

​

Lånet från kommunen

I samband med att jag blev beviljad hjälp fick jag ett lån av kommunen till att göra en tvättstuga där hela vattenanläggningen skulle vara. Huset färdigställdes inte, är inte isolerad, taket anlände aldrig, färgen kom inte och dörrarna är tynna som papper. De samma satt så snett så det inte gick att stänga, till slut blåste dom sönder. Tre valpar tog sig en dag in där, trots mina försök att surra dörrerna, fick i sig råttgift och dog. Jag har begärt ersättning för dom av kommunen men fått nej.

​

Och då har jag verkligen kämpat i flera år om att bygget skall göras klart eller att jag får igen mina pengar. Först förnekade dom att lånet existerat och likaså uthuset, men en kurator hade anteckningar ch bit för bit har jag fått hjälp att spåra detaljer och papper. Samt gjort en hel del inspelningar där jag kunnat få med många detaljer för att kunna gå vidare till rättssak.

​

På dessa inspelningar serverar flera av dom detaljer som är viktiga att få med i ärendet, en bryter dessutom sekretessen kraftigt samt förtalar mig i närmare tjugo minuter. Mannen som gör detta är den ytterst ansvarige i hela ärendet och är den som dessutom godkänt att mina papper slängts, gjort att förövaren slipper vite och på så vis orsakat mig enorma förluster, inkomstbortfall, skador och lidande.

​

​

​

​

Blödningar i tandköttet var första tecknet på förgiftning med råttgift (jag använder inte råttgift alls)

Det blev en galen färd till veterinär i Göteborg, inget kunde göras.

​

Överförmyndarens kommentar: "Det var visst hundar hos henne som hade farit illa hos henne"

För att få det att låta som det som inträffade med fuskbyggets dörrar inte var orsaken utan ren vanvård från min sida.. Bara att ha hjärta att säga en sån sak, mitt i detta trauma? När han VET!

​

En föreklad uppställning av uppskatade förluster (inget skadestånd inräknat)

Tanken är att varje avelsdjur, händelse och förlust skall räknas ut så exakt det går men till en början blir det lite uppskattningar bara

​

Som en början kan man säga att om man räknar en leonbergerkull på exempelvis 11 valpar (som min senaste kull bestod av) gånger 19000 pr valp. Samt  en schäferkull på nio med 16000 pr valp. Så får man i alla fall en uppskattning av vad jag förlorat per år. Tanken var att ha en till två kullar per år av vardera av mina fyra raser

Tid	Händelse	Förlust
​	​	​
​	​	​
​	​	​
​	​	​
​	​	​
​	​	​
​	​	​
​	​	​
​	​	​

Ungefärliga förluster: 250 000-800 000 pr år. Bara för kenneln..

​(har börjat räkna på detta, inga siffror finns i tabellen än. När tiden finns får jag gå igenom alla uppfödda hundar, räkna ut specifika förluster genom hundar jag blvit av med, inte kunnat avla på, sålt billigt i hopp om att kunna röntga ett syskon för att kunna rädda situationen/kenneln, medräknas skall också alla foderhundar som jag inte fått betalt för och ändå inte kunnat/fått avla på)

​

Så ni förstår vilka förluster bara kenneln gjort... Varje år...Tänk vilket slit i onödan, bara för att några gjort fel och vill dölja det? Det finns ju en orsak att alla mina papper kastats. Kanske försvunna pengar, i vilket fall förstår man att något måste döljas om man kastar en persons värdepapper och bokföring med risk för reprimander från chefer och vite. (Vilket dom i samråd såg till att hon kom undan)

​

Sedan tillkommer skadorna på hus och hem (branden, översvämningen, stormen osv) Som krossat skorstenen, trappan, taket, farstutaket, hela trädgården osv osv

​

Alla extra kostnader, få hem byssja som nödåtgärd till höns och duvor, skaffa kärra att förvara strö och foder samt byggmaterial i (som skulle varit i det uppbrända uthuset)

​

Extra elkostnad på vinter för att ett vattensystem inne i ett oisolerat uthus inte skall frysta sönder, år efter år... Betänk då att jag har återbetalat lånet till kommunen för detta hus...

​

En annan sak är allt extrajobb, även dagligen på grund av att inget av detta kunnat ordnas via försäkringar som det i normala fall skulle gjort. Jag har gråtande stressjobbat i ren panik för att kunna lösa saker, jag har verkligen jobbat två heltidet för att kunna lösa allt. Utan att ha EN enda krona i län. Och inte EN enda gång kunnat åka på semester till mitt Nord-Norge som jag drömt om i åratal.

Istället får jag höra allt möjligt om mig själv och vilken anskrämlig person jag är, utav den som ställt till allt. Allvarligt staten/kommunen/överförmuyndaren/kommunjuristen. Är det såhär man behandlar en hårt arbetande människa som ni utnyttjat till gratisarbete till era narkomaner?

​

Narkomanerna har fått hus och hem och gott om hjälp, detta vet jag. Själv duschar jag fortfarande ute med trädgårdsslang året om och har gjort hela mitt vuxna liv på grund av allt detta. Tack...

​

Och där här är bara en bråkdel av alla förfärliga saker ni gjort. Mer om det när jag hinner