Skräckholmen

Skräckholmen (ett namn jag har i min bok på mitt gamla boende, alla namn är fingerade i boken)


Skara kommun, Omsorgens narkotikaenhet, kriminalvården, Xets övervakare och polis hade ett möte hos mig där det bestämdes att mitt X skulle "jobba på kenneln". Dom bedyrade att dom skulle ha kontroll. Jag gick motvilligt med på detta och hade lämnat honom på grund av att han nyttjade alkohol, narkotika och var kriminell (därav övervakaren).

Mitt försök att starta en kennel blev ju inte så bra när avelshundar såldes för knarkpengar, dödades när man testade "hembrända" medel på dom och en del blev så skadade så dom fick avlivas. Jag slet hårt från tidig morgon till sena kvällan, byggde, tränade hundar, skaffade kontakter, studerade och jobbade extra. Jobben har jag aldrig fått behålla en krona ifrån (rånad varje lön) så jag slutade och jag började så småningom behöva leva på flykt i kortare och längre perioder.

Kommunens plan med att ha honom att "jobba" på kenneln spårade ur, jag blev rånad, skjuten på, misshandlad och fick tidvis leva på flykt i skogen utan mat, pengar osv. Skulder rasade in tack vare att jag inte hade pengar, fick hålla mig hemifrån och inte hämtade eller hade någonstans att förvara post. Jag blev även drabbad av panikångest i samband med kontakter med myndigheter samt posthantering. Jag har autism och drabbades ju även av alla dessa trauman i samband med alla "dödsdomar" som kom i posten. Inga myndigheter hjälpte mig och jag var ensam utan familj omkring mig, jag var dessutom väldigt ung.

Under flykten från Skräckholmen till det ställe jag nu bor på gick jag HELTIDSSTUDIER i 1,5 år och gick ut med goda betyg (Plåt,svets och verkstadsteknisk linje) (Läs om kul minne här,utdrag ur boken), detta utan körkort och bil som jag har i dag. 2,5 timmes gång från kenneln, till det nya stället, 2,5 timme från nya stället till stan (studierna) osv.. I alla slags väder utefter E-20. Samtidigt som jag försökte fortsätta rädda spillrorna av kenneln för att kunna starta om.

Efter flera år fast i en form av tidvis husarrest med ett X jag försökte fly från. Blev jag undernärd och mycket sjuk, hamnade på sjukhus och ansökte om god man. Jag var svårt traumatiserad av skräcken under alla år, ibland ren dödsskräck så jag hotades till livet (för att jag stod på myndigheternas sida, den onda sidan i xets ögon)

Fick det beviljat, överlämnade mina papper och mitt hopp om hjälp till henne.

Jag skulle få ersättning från både sociala myndigheters narkotikaenhet och kriminalvården eftersom mitt X placerades att "jobba" på min kennel som jag då höll på att bygga upp. Jag skulle även möjligen ha rätt till skadestånd för lidandet, rättegång var på g och papper från alla instanser införskaffades.

MEN...God man valde att kasta ... ja  KASTA! alla mina papper efter något som jag uppfattade var en uppmaning från Sociala myndigheter

Detta gjorde att jag i dag inte får ut något på försäkringar bland annat för skador efter:

Branden

Där mitt uthus med utedasset, förvaring av hö,halm, virke, foder, verktyg samt mina utrymmen för höns, vaktlar och duvor brann upp.

Sveaskog

Där min skorsten, taket, förstutaket, trappan och trädgård (efter maskinerna) blev förstört efter att två mycket stora granar föll.

En snickare fixade farstutaket som ju hängde ned. Sveaskog tog inte fakturan och försäkringsbolaget pekade på Sveaskog, fakturan kom tillbaka från god man med post-it-lapp "jag finns bara på pappret".

Då tyckte kronofogden att dom kunde ta min bil istället


Fuskbygget

Jag fick ett lån från Skara kommun i samband med flykten från "Skräckholmen" till att göra mitt lilla torp beboeligt i form av ett pumphus/tvättsuga ute på gården. Lånet är återbetalat, sista delen efterskänkt för att jag skött mig.

MEN detta pumphus är ett miserabelt fuskbygge som det inte går att få ordning på.

Bygget har för det första inte färdigställts, taket har inte kommit än (!), det är oisolerat (Hur tänkte man med vattentank osv på vintern?) och det är spånskivor, helt oskyddade i taket och på väggarna, helt ned på golvet (i ett våtutrymme)

Hela uthuset har tippat bakåt, det är översvämning med vatten jag inte kommer åt, högsta punkten på golvet är avloppet. Och avloppet fryser så snart det blir minusgrader, varje år. Vilket gör att jag inte kan tvätta på vintern

När vattnet stod högre var det i kontakt med elsystemet

Dörrarna gick inte att stänga för dom vred sig, en uppåt och en nedåt. Jag försökte binda ihop dom så gott det gick men eftersom jag har mitt vatten där var jag tvungen in dit hela tiden. En dag hände en förfärlig olycka. Läs mer under "arbetets gång"

För att kunna rädda vattensystemet från att frysa sönder på vintern behövs flera fläktar på fullt, det har kostat massor med extra pengar år efter år trots att jag förtvivlat kämpat för att få bygget reklamerat



Kommunen säger bara att dom inte tänker låta mig reklamera det, inte varför, jag får inte papper på det och då kan försäkringar inte heller göra något åt vare sig fruset avlopp, översvämning, att huset tippat bakåt, att det läcker i taket osv...

Detta ruinerar mig och jag blir helt enkelt nedvärderande bemött, ibland även spydigt när jag förtvivlat försöker få någon form av rättvis behandling.