Jag börjar bygga upp mitt liv - trodde jag, men myndigheterna hade andra planer

Jag kunde offras

Tanken var att ha kennel, inte bara uppfödning utan eventuellt även försäljning av produkter och inackordering med tiden. Intresset för brukshundar (schäfer, rottweiler och doberman) har alltid funnits hos mig, och drömmen var att föda upp och träna dugliga hundar för polis, väktare och tävling.

En annan tanke var att kunna vara en resurs för utsatta ungdomar på så vis att de kude få projektjobb med något som kunde ta dem bort från ohälsosamt umgänge och in i ett roligt och spännande liv och jobb.

Jag startade dock med bara draghundar och fick aldrig ro att kunna ägna mig åt vare sig kennel eller mitt eget liv. Jag rånades, hotades i många år och blev till och med skjuten på vid ett tilfälle.

Problemen tilltog i takt med att ovänskapen med både xet, hans kumpaner och myndigheter tilltog. Jag var för ung (detta startade när jag var i tonåren och dessutom sjuk i Asperger) för att klara situationen bra.

Så det blev inga brukshundar förrän många år senare, då startade jag mitt bolag och kände att nu äntligen... Men så tyckte myndigheterna annorlunda igen.

Läs mer om det på förstasidan eller under länkarna här_________________________________

Länk till min kennelsida

Kenneln startar

Jag köpte min första renrasiga grönlandshund i mitten av åttiotalet och fick min kennel registrerad 1989. Jag avbetalade köpesumman om 4000 kr länge och fick lida för att kunna genomföra detta.
Jag kommer ihåg hur jag så gärna ville visa min hane Amaroq från min första kull på en utställning. Först behövde han ett bad... Jag hade inget vatten mer än att hinka upp ur en brunn. Det blev att hinka upp en massa i en balja, koka vatten och blanda så det blev lagom. Blöta, schamponera och sedan skölja. Det tog en hel dag! Jag hade så ont i ryggen så jag knappt tog mig fram på mina ben dagen efter. Men det gick bra på utställningen i alla fall. Han blev framgångsrik och hans mamma blev stam-moder till hela min uppfödning sen. Itoks Tikka hette hon. Tikka har rekordstora meriter som står sig än i dag Svensk, Norsk och Internationell champion!
​
Flyttplaner
Nu blev drömmen att bo någon stans där jag kunde ha en normal dusch, inomhus eller i någon form av tvättstuga. Tvätta kläder för hand och koka vatten för detta var tufft. Hundarnas liggfällar likaså.
Otaliga fällar fick kastas för att jag inte lyckades få rent dom med handtvätt.
​
Men jag fick istället problem som satte stopp för eventuell flytt och igångsättande av kenneln i väldigt många år.
​
Skräckholmen
Först och främst fick jag problem med mitt X, som drack mer och mer och umgicks med klientel jag var rädd för. De tog droger, köpte och sålde droger och levde allmänt rövare med mig, mina djur och mitt bohag.
Tanken att hyra gården Näckholmen var att bygga upp en kennel där på sikt och bo där ensam, ett sätt att fly från mitt X
​
Men han kom efter... Och det gick inte att bli av med honom på de elva år jag kämpade för detta.
​
De festade, for ut på inbrottsrajder på kvällar och nätter och sov lite här och var på gården på förmiddagarna. Sedan startade festandet igen..
​
Mitt i detta skulle jag försöka överleva med mat och sköta mitt liv och mina djur.
​
Han hade en övervakare då han blev dömd för en del brott och efter ett större möte där kommunen, polisen, försäkringskassan m fl var representerade, samt hans övervakare. Där och då kom alla överens om att han skulle bo hos övervakaren och "jobba" hos mig på min kennel.
​
Givetvis jobbade han inte utan tog vad jag hade av ärvda smycken från min mormorsmor, mina kläder, personliga saker jag haft med från Norge och annat och sålde det för att köpa knark och sprit. Han hånade mig och skrämde slaget på mig. Han kunde få utbrott och sprang mot mig med ett ansiktsuttryck som liknade den onde själv. Det stora svarta håret skakade och for när han sprang på sitt alldeles speciella och skrämmande sätt. 
Han ville bo hos mig, jag ville inte. Han fick myndigheternas okej på att vara hos mig, jag ville inte det heller. "Tänk vad mycket du får gjort på kenneln" sa dom. Ellerhur? Döda hundar, hundar som gänget sålde och behöll pengarna, stulna och sålda tillhörigheter och skadegörelse var väl mer vad som skedde. Jag var förkrossad ibland och gick med raseri till myndigheterna ibland, för att sedan bli förkrossad igen när dom nekade mig hjälp att få bort gänget från mitt hem, alternativt fly. Såhär höll det på.
​
Jag sökte hjälp överallt. Sociala myndigheter för missbruk för att få bort dom, polisen för att få bort dom och alla andra jag kunde komma på. Jag fick hemskt dåligt med pengar och sociala myndigheters omsorgsenhet enade sig själv om att jag inte skulle få matpengar ens förrän mitt X gick med på att komma dit och fylla i papper... Han hånskrattade när han insåg hur lätt hand kunde skada mig, helt enkelt genom att låta bli.
​
Jag levde på vad jag fick tag på och blev väldigt mager i perioder.

Jag blev utkastad från polisstationen när jag sökte hjälp och fick gå till grannar för att ringa sociala myndigheter för att tigga pengar till mat. Ibland orkade jag inte med att gå till främmat folk, tigga om att låna telefon utan att ha med pengar, sedan sitta i telefonköer och efter det bli hånad på telefonen av någon av de som svarade. Oftast slutade det hela med att jag gick utan mat, hygienartiklar och pengar. Enligt dom papper jag fått ut från sociala myndigheter (ca 2000 stycken i en redig bunt, trots att en hel del fattas..) kan jag urskilja perioder på 11 månader utan pengar. Tänk då att jag var i tonåren, utan föräldrar och vänner. Jag hade bara knarkargänget och myndigheterna som "vänskapskrets" och båda grupperna hatade mig kändes det som.

​

Mitt Xs övervakare och andra inblandade myndigheter fortsatte att ha mitt X i "arbete" på min kennel. Mer hundar såldes för knark, andra dödades, vissa bara försvann och några lemlästades för att "varna" mig när jag sökte hjälp hos myndigheterna.

​

May Hemming som nu tyvärr är bortgången men som hjälpte mig en hel del på den tiden sa såhär: "Jag har varit med på politiska möten och där har dom diskuterat dig. Anledningen till att du inte får hjälp är att dom vill hålla knarkargänget utanför stadsbilden".
​

Jag blev utkastad från polisstationen när jag sökte hjälp och fick gå till grannar för att ringa sociala myndigheter för att tigga pengar till mat. Ibland orkade jag inte med att gå till främmat folk, tigga om att låna telefon utan att ha med pengar, sedan sitta i telefonköer och efter det bli hånad på telefonen av någon av de som svarade. Oftast slutade det hela med att jag gick utan mat, hygienartiklar och pengar.

Trots detta fortsatte jag arbeta, studera och avbetala på "skulder" som orsakats av förfalskade bilpapper som mitt X skickat i mitt namn.

Uppdaterat

Hildur (här ovan) och alla andra grönlandshundar är nu borta. Ett helt livsverk, en hel livsstil och fina, kraftiga, välpälsade duktiga draghundar som nu för alltid är väck. Denna typ av grönlandshund går inte att få tag i mera, i alla fall inte med alla de egenskaper jag vill ha på mitt spann.

Tack så hemskt mycket SKARA KOMMUN

Rättegång mot kommunen/staten: Sorg sorg sorg (slaktad.blogspot.com)

Har du möjlighet att hjälpa mig och mina djur med en liten gåva? Swish 070-3834680

Det kommer mera... sidan är under ombyggnad, alla länkar är inte tillagda ännu.