Skräckholmen

Råttor (brunråttor, inte möss..)

Största och mesta minnet från Skräckholmen är råttorna. Trots att så många andra minnen också är riktigt hemska.

De krälade inne i väggarna. De nätter jag sov i sovrummet hörde jag dem vid mitt ansikte inne i väggen hela natten. De sprang över sängen, på nattduksbordet, överallt på golven, bänkar, bord och gnagde sönder det mesta i sin väg. Det som inte blev stulet av gänget och sålt för knarkpengar det blev uppätet av råttorna. Jag fick med mig min pappas tält, renskinn, sovsäck, massa egna grejer och kläder i flytten men blev av med allt.

Kommunen gjorde inget annat än håna mig

"åk tillbaka dit du kom från""det vore väl det bästa" som svar när jag sa att jag inte orkar leva i samband med min första depression.

Misär och skräck gjorde att jag började drabbas av svåra panikattacker. De kom till en början nästan bara i samband med att jag hämtade posten där det oftast låg en ny "dödsdom".

Jag kan än i dag inte hantera post.

Tänk att leva med dessa råttor, hinka smutsigt vatten från en brunn (ofta med döda råttor i), ofta utan el och telefon, alltid utan dusch och tvättmöjligheter samt ett utedass som de inte tömde. Och så detta vidriga gäng som torterade mig och djuren.

Jag var ensm tonåring utan familj när det började och Skara kommun gjorde ingenting för att stoppa vansinnet

Äkta misshandel både ekonomiskt, fysiskt & psykiskt

Att inte kunna få fred för gänget, att riskera misshandel när som helst, att inte kunna känna trygghet, att inte kunna skydda djuren från att säljas för knarkpengar eller dödas som hämd för att jag kontaktade myndigheterna, att inte ha en chans att bygga ett liv med utbildning, arbete eller familj, att tvingas "välja bort" det, att inte få tvätta sig eller sina kläder, att bli hånad av omsorgen när jag sökte hjälp, att bli straffad av omsorgen med att jag skulle tvinga xet att vara med för att jag skulle få matpengar resulterade bara i att han höll på att skratta ihjäl sig och att jag blev utan mat, att leva på slaktavfall i nästan ett helt år i taget, jag frös, jag svalt, jag blev misshandlad och en gång även skjuten på, jag levde under hot och i månader ute i skogen, att inte kunna få stopp på detta hur jag än gjorde.

Det här har skadat mig

Skara kommun,

Ge mig mitt liv tillbaka!

(Bakgrunds bilder och film på denna sida är AI genererade med hjälp av Leonardo med egna bilder från tiden på Skräckholmen som grund)

Länsrätten

"Hon har inte fått det ekonomiska bistånd hon under
åren varit berättigad till och har därigenom lidit stor nöd. Hon bör därför ges en
ursäkt samt skälig ersättning för lidandet. Det borde räcka till vattnet"

(Detta är offentliga handlingar)
LÄNSRÄTTEN I DOM Mål nr
MARIESTAD 2003-11-25 1578-03

Trine Andreassens personliga ombud, Magnus Liljegren, har upplyst följande. Trine
Andreassen har diagnosen Aspergers syndrom. För hennes del innebär detta att hon
har svårt att bo och leva "tätt ihop" med andra människor. Aspergers syndrom inne-
bär också för många drabbade svårigheter att förstå hur andra tänker och känner.
Det kan också innebära svårigheter att klara av vardagens krav. Trine Andreassen

har aldrig sett det som något alternativ att bo centralt i någon tätort och en sådan
situation skulle enligt henne själv försämra hennes psykiska hälsa. Hon är beviljad
insatser enligt LSS som hon inte utnyttjar. Hon kämpar för att kunna leva ett så
självständigt liv som möjligt. Ett stort steg närmare detta är ett fungerande hushåll
med indraget vatten. Detta är Trine Andreassens högsta önskan i dagsläget och det
skulle underlätta hennes vardag betydligt.
Trine Andreassen har själv anfört följande. Det stämmer att hon har en valpkull med
schäferhundar just nu. Tanken är att det skall bli några kronor ut av den till täckande
av diverse utgifter. Flera av valparna kommer inte att medföra några större inkoms-
ter och de medför dessutom stora omkostnader. Tiken är av en intressant brukslinje
och denna linje vill hon bevara och jobba med för egen del för att ha dugliga täv-
lingshundar för den egna handen. Att det går att sälja hundarna är en fördel som hon
förhoppningsvis kan ha nytta av i framtiden och kanske bygga en liten verksamhet
utav med samhällets hjälp. Hon är långt ifrån där idag. Hundgårdarna som hon
byggde fick/lånade hon pengar till av sin mormor. Resten tog hon så gott hon kunde
utav sitt studielån. Hon har även ett tjugotal grönlandshundar i syfte att köra hund-
spann, en idrottsgren som hon utövar varje dag. Hon ser hundarna som en möjlighet
till inkomster i framtiden i fornt av inackorderingsverksamhet, försäljning av valpar
samt slädhundskörning med turister.
När hon erhöll ett arv efter sin adoptivfar köpte hon sitt nuvarande boende samt en
del av materialet till hundgårdarna. Eftersom hon skulle få en god man ansåg de
inblandande att denne kunde anordna ett lån eller möjligen ersättning från kommu-
nen till att få huset beboeligt. Innan hon kom till kommunens stödboende levde hon
under miserabla förhållanden i ett fallfärdigt hus där det regnade in och bodde råt-
tor. Ett gäng med kriminella och drogberoende ungdomar gjorde hennes liv och
hem till ett helvete. Lite av vitsen med att skaffa det nuvarande torpet var att få låga
driftskostnader. I dagsläget är det outhärdligt för henne då hon måste åka in till stan
för att duscha och tvätta utöver att handla och hämta hundmat. Hon har en grävd
brunn som hon hämtar vatten i. Vattnet är av tvivelaktig kvalitet och måste hinkas
upp, detta även på vintern när det ibland är en tjock is ovanpå. För att slå sönder

isen brukar hon diverse tillhyggen såsom spett, grep och numera en tjock tung stock
eftersom de andra tillhyggena hamnat i brunnen. När hon betalt alla resekostnader
från hennes förbehållsbelopp på 3 000 kr har hon i snitt 1 300 kr att klara sig själv
och hundarna på. Det är tufft. Hon har inte fått det ekonomiska bistånd hon under
åren varit berättigad till och har därigenom lidit stor nöd.Hon bör därför ges en
ursäkt samt skälig ersättning för lidandet. Det borde räcka till vattnet

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Ovanstående var med i tingsrättsförhandlingarna och rätten var oenig. Jag fick avslag men såhär skriver rådmännen:

RÄttENS SAMMANSÄ1 1NING OCH SKILJAKTIG MENING
I avgörandet har deltagit rådmannen Mikael Ocklind samt nämndemännen Ingemar
Höglund, Ingegerd Darius-Reinholdsson och Anders Samuelsson.
Från domen är Ingegerd Darius-Reinholdsson och Anders Samuelsson skiljaktiga
och anför. Trine Andreassen är på grund av sin sjukdom i behov av en sådan bostad
som hon nu bor i. Kommunen har också godtagit hennes boende genom att om-
sorgsnämnden tidigare har beviljat bistånd för indragning av el. Vatten inomhus är
en självklarhet för att vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå.Vi anser inte att det
är rimligt att anta att Trine Andreassens egna inkomster, även om de överstiger
socialbidragsnormen, kan räcka till för att bekosta installationen. Vi vill därför
bifalla överklagandet.

Livstidsdömd